Lasse Åberg om livet i Bålsta, konsten och saknaden efter hustrun Inger: ”Jag har gjort om min tillvaro som ensam”

När Ena Håbo-Tidningen anländer till Åbergs Museum hittar vi konstnären bland hyllorna i butiken.

– Jag letar efter en Ann (kvinnan som King Kong kidnappade i filmen) som jag ska ha till ett konstprojekt, säger han och visar med plirig blick upp en liten Tingelingfigur samt en Pocahontas.

Sedan 2002 har Åbergs Museum i Bålsta varit en plats där populärkultur möter konst, där Musse Pigg och Hello Kitty samsas med Trazan och Banarne, och där Lasse Åbergs passion för konst och seriekonst får frodas och leva vidare.

Museet, som är ett av Sveriges mest unika, har alltid varit ett hjärteprojekt för honom. Under ett par veckor till hänger Ingers utställning av textilkonst uppe. Inger brukade kalkera barnteckningar, rita upp motiven på varpen som hon sedan vävde.

– Hon var otroligt duktig och utställningen har varit väl besökt och hyllad i många tidningar. Vi beslutade om utställningen efter hennes bortgång och det har känts fint att ha den uppe så att fler kan få ta del av hennes konst.

”Livet blir aldrig detsamma”

Ett år har alltså gått sedan Lasses livskamrat gick bort, och även om sorgen är närvarande har Lasse försökt hålla sig sysselsatt.

– Livet blir aldrig detsamma men att få jobba med konst, musik och museet hjälper mig att ha en struktur och ett ändamål.

Huset som de tillsammans bott i är L-format – i en ände har Lasse sitt arbetsrum, i den andra hade Ingers sitt. Ingers ateljé står kvar, orörd.

– Jag brukar citera Hertha Hillfon ”Hon är inte död, hon har bara gått och gömt sig”.

Lasse tillbringar mycket tid i sitt arbetsrum, där han fortsätter att skapa och experimentera med olika konstformer. Teckningar, litografier och grafiska projekt är en del av vardagen.

Går sina ”plockenader” 

Sedan Ingers bortgång tillbringar han nu också mer tid än tidigare på museet.

– Jag har gjort om min tillvaro som ensam. Tidigare möttes Inger och jag i mitten av vårt hus och åt lunch tillsammans. Nu äter jag lunch på museet – det är inget roligt att laga och äta mat ensam. Men genom att gå hit varje dag så får jag mina närmare 7 000 steg och jag passar på att plocka skräp längs vägen, så jag får mina ryggböj också. Carina, min sonhustru, har döpt mina promenader till ”plockenader”, säger han och ler.

Trots sorgen och åren som går har Lasse inga planer på att dra sig tillbaka. Just nu har han flera pågående projekt.

Han ställer bland annat ut runt 100 bilder samt skulpturer på Abecita i Borås. Han håller också på med en tredje bok till skolbarn som handlar om havet, ett arbete han gör tillsammans med Voice of the Ocean.

– Jag har alltid värnat om miljön och vår jord. Om vi inte gör någonting, väldigt fort, kommer havsytan att stiga en och en halv meter på x antal år – det blir folkvandringar i Bangladesh och Seychellerna, Maldiverna försvinner och vi får flera skogsbränder och tyfoner. Trots alla tecken vi har i dag så lever många fortsatt kortsiktigt.

Turné i sommar

Lasses engagemang är stort och hans passion för musik och Electric Banana Band brinner fortsatt starkt.

– I sommar har vi sex eller sju spelningar, bland annat på Gröna Lund i Furuvik och Smygehuk. Jag och mina vänner och kollegor Klasse Möllberg och Janne Schaffer spelar också med Norrbotten Big Band som gör barnkonserter och Schaffer och jag åker också runt med en symfoniorkester och pratar om filmer och spelar musik ur filmerna.

För Lasse Åberg är framtiden fortfarande öppen. Musiken, konsten och museet är hans sätt att hålla liv i det han och Inger byggde – och att fortsätta ge tillbaka till den kultur de älskade.