Här är bilden av ett sammanbrott – statliga Trafikverkets

Bron går över järnvägen mitt inne i Grillby. Vid sidan om de vita strecken finns bara 35 centimeter över till fotgängare och cyklister. Återkommande svarta spår i asfalten berättar sin egen historia.

Med ett järnräcke i ryggen har människorna på bron ingenstans att fly undan. Går inte ens att ta ett odramatiskt steg åt sidan om något otrevligt händer.

På ena sidan den hårt trafikerade bron över Mälarbanan, ligger Grillbys enda äldreboende. På andra sidan Grillbys enda livsmedelsbutik.

Det här är också bilden av ett sammanbrott. Statliga Trafikverkets. 

Jag kunde ha illustrerat trafikkrönikan med en mycket större bro, men likt förbenat undermålig: Hjulstabron längs väg 55 mellan Enköping och Strängnäs.

Hjulstabron pallar inte längre. Svängbron riskerar att fastna vid snabba värmeväxlingar, något som inträffade två gånger i fjol – plus en incident med ett lastfartyg, modell större. Arbetet med den nya bron är uppskjutet tio år, eller tjugo. Typ.

En tredje illustration kunde vara väg 55 mellan Enköping och Uppsala, alltså den mötesfria uppgraderingen till 2+1 längs hela sträckan. 

Enligt den ursprungliga planen skulle den snabbare och mer trafiksäkra vägen ha varit klar 2012. Det hela blir absolut minst 15 år försenat, och kostnaden, ska vi säga den dubbla eller mer – oavsett vad det en gång stod på prislappen?

Trafikverket, det som före 2010 var Vägverket och Banverket, har enligt Riksrevisionen en upparbetad underhållsskuld i storleksordningen 150 miljarder, vilket är dubbla försvarsanslaget.

Regeringar av skiftande färg har använt underhållet av väg- och järnvägsnät som budgetregulator i över 50 år. Finns det pengar, låt det gå till grus, slipers och asfalt. Finns det inte, så kan vi väl skjuta upp det hela. En gång till. Tyvärr blir slitskadorna allt större och kostnaderna för reparationerna stiger i höjden.

Nyligen pekade organisationen Transportföretagen ut bitar av E18, däribland sträckningen förbi Enköping, som i riskabelt dåligt skick.

Staten lappar och lagar, så långt pengarna räcker

Att pengarna skulle räcka till länsvägarna ute i kommunerna, när slantarna inte ens förslår för stora stråk som E 18 och väg 55 – vem tror på det?

Vi återgår till Grillby. Enköpings kommun har gjort väl genomarbetade planer för en expansion av samhället. Ytterligare 50–100 villor tillkommer, utöver de lika många som är under uppförande, eller just är färdigbyggda.

Men länsväg 539, hit och dit från E 18, är samma väg som går över bron. Lika smal och eländig. Cykel- och gångbanor? Glöm det.

Som kommun har Enköping inget att säga till om. Länsvägarna ute i bygderna ägs underligt nog även de av staten – som därmed också bestämmer över bredd, ombyggnader, underhåll, belysning, fartgränser … ja, rubbet.

Det ytterst knepiga, är att kommunerna – som Enköping – fortsätter att rita in bostadsområden, förskolor och lokalgator utan att veta, eller kunna påverka statliga Trafikverkets planer. Om de ens finns.